Stamfränder : om att ha träd som vänner -- Kronprinsessor : om kvinnor som klättrar i träd -- Höghusbehov : om hur barndomsminnen blir trädhotell -- Åldringar : om att få gamla träd att berätta -- Vårdträd : om att söka och få trygghet och tröst -- Vaktposter : om att falla för ett träd och rädda en skog -- Krokvuxet : om att göra poesi av tjurved -- Ristningar : om att testamentera sina minnen till träden -- Efterord : om vad man kan lära av träd

Man ser inte skogen för bara träd, heter det i det gamla ordstävet. Men det kan vara tvärtom också: att man inte ser träden för bara skog. Man missar individerna. Det vore synd, träden är ju personligheter – samtidigt som de är en del av ett vackert kollektiv; något större. På det viset, och många fler, påminner de om människor. Till träden är en bok i samma anda som Roine Magnussons och Mats och Åsa Ottossons förra samarbete Kor – en kärlekshistoria; en hyllning till några som står oss närmare än de flesta inser. Roine Magnussons magiska fotografier lyfter fram de enskilda träden ur massaveden och gör dem till de individer de förtjänar att vara. Till träden är också en skildring av människor som utforskar och bejakar sin vänskap till träden i alla dess förgreningar och former; människor som söker sig till träden. Mats och Åsa Ottossons varma porträtt berättar om trädklättrare och trädkramare, trädslöjdare och trädsörjare, trädsökare och trädförsvarare. Indirekt blir boken också en hyllning till något som vi har gemensamt med träden: skogen