Diss. Lund : Lunds universitet, 2005

Denna avhandling handlar om byggnadsarkeologiska sätt att närma sig historiska byggnader. Syftet är att visa hur byggnadsarkeologin kan förnyas och utvecklas. Motivet är min uppfattning att byggnadsarkeologin inte till fullo utnyttjar de stående byggnadernas potential som historiska källor, vilket framför allt beror på ett traditionsbundet synsätt, som innebär att man närmar sig byggnaderna som om de vore tvådimensionella objekt. Då tredimensionaliteten åsidosätts, försvinner den rumsliga dimensionen från analysen och därmed en betydelsefull aspekt av byggnaden som är svår att rekonstruera och diskutera i efterhand. Huvudtemat i avhandlingen är att synliggöra det tvådimensionella synsättets begränsningar, och samtidigt kritiskt pröva och utvärdera vad det kan ge byggnadsarkeologin om vi uppmärksammar tredimensionaliteten i byggnaden. Till min hjälp använder jag tankegångar hämtade från pågående forskning och metodutveckling inom den grävande arkeologin och arkitekturteorin. Med Dalby kloster som fallstudie, visar jag att man med ett tredimensionellt betraktelsesätt kan komma betydligt längre i förståelsen av en byggnad, än med byggnadsarkeologins tvådimensionella synsätt. Detta sker inom ramen för en metod där man i flera steg lockar kunskap ur en byggnad. Metoden använder tre av byggnadens uttrycksformer; materian, rumsligheten och bruket i en tids-, rums- respektive bruksanalys, vilket gör att den historiska byggnaden kan befolkas med brukare som aktiverar spår, vilka inte kommer tals med byggnadsarkeologins traditionella metoder. En förutsättning för att kunna tillämpa metoden är att tredimensionaliteten införlivas som en variabel i byggnadsanalysen

Sammanfattning på engelska med titeln: Behind the facades : how buildings archaeology captures time, space, and use

Referens