I generationer har vi betraktat människans avlägsna förfäder som barnsliga eller primitiva. Vi ser dem antingen som fria, jämlika och oskuldsfulla primater, eller som tjuvaktiga och krigiska bestar. Vi har fått lära oss att civilisationen bara kunde uppstå genom att vi gav upp vår ursprungliga frihet och tämjde våra barbariska instinkter. Graeber och Wengrow visar oss att detta är fel. Det vi länge tagit för givna sanningar om människan har rötterna i 1700-talets konservativa motreaktion mot upplysningens kritik av det europeiska samhället. Ändå formar de fortfarande vår historiesyn, och leder till felslut om hur jordbruk, privat egendom, städer, demokrati, slaveri och vår civilisation egentligen uppstod.

Li