I boken Flora Poetica – Edith Södergran i växtriket möter vi Edith Södergrans poesi i ett tidigare outforskat sammanhang. Hennes dikter om växter och förgänglighet placeras här i en dialog med konstnären och formgivaren Martin Bergström och hans bildvärld. Södergrans och Bergströms konstnärliga verk talar till varandra och med varandra. I de bådas gemensamma universum finns allt från fröet och det enkla halmstrået till den frodiga trädgården och den erotiska rosen. Södergran associeras ofta med hösten och döden, men kapslar också in lusten att leva och andas när vi som bäst behöver den. Bokverket avslutas med essän »Edith Södergran i växtriket«, skriven av litteraturvetaren Agneta Rahikainen, som också står för inledningen och dikturvalet.