Medan Steven Robins växte upp i sydafrikanska Port Elizabeth under 1960-och 1970-talen stod det gamla vykorts stora fotografiet av tre okända kvinnor på ett bord i familjens matrum. Steven upplevde det som påträngande. Först senare fick han veta att kvinnorna var hans fars mor och systrar, fotograferade i Berlin 1937, några år innan de mördades i Förintelsen. Stevens far, som hade flytt från Nazityskland innan det blev för sent, talade aldrig om det öde som drabbade de familjemedlemmar som blev kvar där. Steven blev besatt av att ta reda på vad som hände kvinnorna, men han hade inte mycket att utgå från. Så småningom snubblade han över offentliga fakta på museer i Washington DC och Berlin. Senare påträffades också nästan hundra brev som skickats till hans far och hans farbror från familjen i Berlin under det nazistiska skräckväldet. Kvinnorna på fotografiet kunde nu berätta sin historia. Breven ... och minnet, ristat i sten skildrar Stevens upptäcktsfärd genom familjen Robinskis liv och öden i södra Afrika, Berlin, Riga och Auschwitz. Boken utforskar också hur eugenik – rashygien – och rasvetenskap spreds över världen före kriget och motiverade nazisternas mord på judar samt föranledde Sydafrika och andra länder att stänga sina dörrar för judiska flyktingar. Framför allt är denna bok en gripande återgivning av en familj som är fångad i en alltmer fasansfull och dödsbringande naziststat samt om den oerhörda pressen på Stevens far i det avlägsna Sydafrika som tvingade honom att dra sig undan, in i tystnaden.