Stephen Johnson undersöker hur den ryske tonsättaren Dmitrij Sjostakovitjs musik tog form under Stalins terrorregim och gestaltade det förtryckta folkets rädsla och hopp. Johnson skriver om musikens läkande inverkan på människor som lider av psykisk ohälsa och berättar om hur Sjostakovitjs musik gav honom oväntad styrka i en tillvaro med bipolär sjukdom. Med utgångspunkt i intervjuer med ännu levande musiker i sovjetiska orkestrar och sin läsning av filosofer, psykoanalytiker och neurologer målar Johnson upp en fängslande bild av en människas musik och dess förmåga att skänka mening och hopp åt en annan människas liv.